En dag bestånde av att jag sov bort mesta del av den. Men lika bra det när jag är vaken så blir allt som jag gör bara fel. Det finns en sak som jag vill göra nu, och det vet jag att det är kört. Var ute och gick förut. Försökte rensa mina tankar lite och försöka vad som egentligen pågår i mitt huvud. Jag säger inte så ofta hela sanningen till människor i min närhet. Jag är rädd att dem ska döma mig och att jag ska bli lämnad. Jag vet att det kanske är löjligt att tänka så, jag har vart med om det förut så det skulle aldrig förvåna mig.

På nyår träffade jag en av mina bästa vänner jag någonsin har haft i mitt liv. Vi umgås inte längre och vi pratar aldrig med varandra. När jag såg henne var jag bara tvungen att springa fram till henne. Jag slutade med handbollen för jätte länge sen, pga att jag inte själv mådde bra med mig själv eller den personen jag var då. Det kändes då som jag gav av mig själv jämt och allt jag fick tillbaks var en massa skit. Varför ska man stå ut med sån skit. När jag såg henne och när jag kramade om henne kände jag att det skulle komma tårar, hon var min bästa vän jag kunde pratat om allt med henne. Hon var den som gjorde att jag kämpade på med allt som pågick runt omkring mig. Det var skönt att träffa henne igen, även fast det väldigt djupt inom mig gjorde så jävla ont.

Nu sitter jag här och skriver en massa blaj som jag alltid gör haha. Så kommer du i mina tankar och jag kan inte annat än att le. Jag är så glad att jag den där kvällen var dum och gick ut på den där jävla sajten hahaha nu ska jag fortsätta le hahah ha det bra alla pusshejs <3