En lördag som resulterar att jag sitter hemma och har det något fruktansvärt tråkigt. Satte mig med dem andra och kollade på Hairspray. En musikalfilm och tyvärr så måste jag mot min vilja erkänna att den var bra. Det som fick mig att tycka om filmen var just budskapet i den. Det som ska vara nu är att man ska vara pinnsmal, man ska inte ha bröst och om man ska det så ska dem vara runda sitta under hakan och konstgjorda. Formerna, ja dem säger att en modell har former. Då har jag bara en fråga att ställa och det är : Var fan i helvete ser du formerna på en smal tjej, som skulle om man tog i för mycket gå av på mitten. Jag är så trött på att man ska vara smal. Jag är trött att det har blivit till ett slags ideal att man ska se ut precis likadana, väldigt smala.

En del kanske tycker att jag tar i men jag blir så arg. Jag är inte smal, men jag är tamejfan inte tjock heller. Jag har lite mer att ta i bara, lite mer att älska. Så jag känner när jag kommer till skolan och ser alla andra får mig att inte vilja återvända. Kan inte sätta på mig min svarta tajta klänning för då kanske någon tycker att jag är en fet kossa, eller ett stort hus som absolut inte kan bära upp det jag har på mig för att jag är för tjock. För tjock för vadå? för dagens mode, då kan jag säga en sak att det är jag inte. Filmen fick mig att tänka efter, varför jag hela tiden bryr mig om vad alla andra tycker, varför man gör det. Det är när man själv lär sig att tycka om sin kropp som man stolt kan gå på gatan och känna att man är minst om inte mer vacker än dem andra som går där.

Något som jag hållt inne på länge är just att jag, tyvärr, inte har en chans mot dem andra tjejerna som har den" perfekta smala" kroppen. Utan några som helst utstick någonstans. Jag vill inte alls säga att ni som är smala är fula, idioter eller att ni ska känna att det är era fel, för det är det verkligen inte. Ni är vackra ni med, det är bara att jag är så trött på att det överallt bara ska vara smalt man ska inte ha så mycket på kroppen. Dem som sätter idealen den är dem som det är fel på inte er. Tyvärr blir det så att jag blir arg så fort jag ser en smal tjej. Avundsjuka säger en del och svaret är: För min del är det avundsjuka. Avundsjuka på att jag inte kan få se ut som er och kunna ha dem där fina kläderna så dem sitter perfekt eller ja så dem sitter som dem ska göra. Men det som verkligen stör mig är att jag som mullig tjej i killars ögon nu för tiden inte alls verkar vara lika attraktiv som hos dem som har dem rätta kläderna och är smala. Kan känna nu att jag kanske är dum mot er som är smala, men för guds skull ta inte åt av något det jag har skrivit. Jag vet att ni säkert precis som jag också har något som gör er avundsjuk hos någon annan människa. Jag är avundsjuk och ledsen över att jag inte får vara smal som er andra. Tyvärr verkar det inte finnas i min natur att jag ska vara jätte smal, även fast jag skulle vilja det. Allt det jag just skrivit är sånt som jag går och tänker på varje dag, varje gång jag går in på en toalett med en spegel.

Att se på saken på två olika håll det gör jag. Samtidigt som jag kan vara avundsjuk så tycker jag ibland att jag själv är jävigt vacker, i alla fall känner jag mig så. Filmen fick mig att inse att om man människor inte kan acceptera än för den man är och hur man ser ut framförallt så är dem inget att ha helt klart. Alla har sin skönhet, men har bara olika sätt att uttrycka den på.