8 December : Grannarna

Gårdagen bestod av att jag skulle vara hos Elfrida klockan. 19.15, men självklart när det gäller mig så kommer jag inte alltid i tid. Det gjorde jag inte igår heller. Vi skulle glo på idol- finalen och det gjorde vi med. Som vanligt så hade jag det mycket trevligt, man kan inte annat än att tycka om att vara hemma hos henne. Hennes mamma och pappa är Så himla Härliga, tycker verkligen om dem. Efter att ha kollat klart på idol, tog vi en sväng till konsum och sen så for vi hem igen och satt spännada över vem som nu skulle vinna finalen. Efter att tv4 i princip lurat Amanda, hör att det var Maries röst som lät och hon var därmed Idol 2007. Efter en lång kväll med massa skratt och julmust så skulle jag bege mig hem. Jag brukar gå hem från Elfrida utan problem, men redan när jag stod och tog på mig skona så kände jag en rädsla. Jag tänkte inte mer på det utan sa hej då till alla och tackade Elfrida för en mysig kväll.

En väg som annars brukar vara den säkraste vägen i våran lilla stad, var i natt inte den som någon skulle vart ute och gått på. Att Laggarhult är ett vänligt och oskyldigt område, det tycker nog dem flesta, men även i såna områden går obehagliga personer runt. Jag hade gått från Elfrida, gick ner från åsgatan mot skylten där det står Laggarhult på. Svänger för det är ju där jag ska in. I min ögonvrå upptäcker jag en annan person, och bestämmer mig för att ta ur mp3, så jag kan vara lite säkrare. Jag är en person som kan verka som den som inte skulle bli rädd alls i ett sånt här tillfälle, men där har dem som tror det fel. Det värsta som finns är att gå ute på kvällen och sen kommer det någon bakom . Jag bestämmer också för att öka farten, för att snabbare komma hem. En väg som annars känns att gå snabbt att gå, kändes som den längsta i hela världen. I all denna stress över att denna person ska vara någon som man inte önskar att man träffar ute på kvällen, så får jag ett sms.. Jag hoppade till och trodde att jag skulle svimma. Tankarna slog mig att jag kanske för säkerhetensskull ska hålla kontakt med någon genom mobilen i fall att. Ett sms som inte var så roligt alls att få i den sekunden, kom i alla fall och i mitt svar lät jag säkert som jag inte brydde mig alls, men sanningen var ju den att jag var rädd så inåt helvete. Kommer ner mot dagiset, där jag möter mina grannar som erbjuder sig att gå med mig.

Jag tackar självklart Ja, i den situation som jag var i så önskade jag inget annat än att någon skulle komma. Jag vänder mig om och ser då att den person som har gått bakom mig ett tag nu ger upp och vänder om och går tillbaks den väg som vi just har gått. Jag är mina grannar evigt tacksam, om inte dem hade kommit så hade det gått illa igår. Han vara bara ute efter en sak. Tack, tack, tack, min otur har nu förmodligen vänt.

Tycker om dig mitt Hjärtegull <3