Att man ska behöva sätta människor i fack. Att jag måste välja vem som är den bästa. Att inte få ha dig vid min sida. Att inte få bli kär. Alla dem att är jag trött på nu. Jag kommer aldrig kunna välja vem som är min bästa vän. Jag har två och jag Älskar dem över alla annat. Jag tänker inte säga att du ligger i facket bland dem bättre vännerna eller att du ligger i ett fack bland dem som jag tycker om mer. Det finns inte för mig, jag tycker om alla mina vänner mer eller minder. Jag skulle aldrig vara vän med någon som jag inte tycker om, det fungerar ju inte. Jag tänker inte välja mellan några som jag tycker om aldrig. Jag vet dock vad jag skulle ha gjort om du var den som behövde hjälp, om du var den som ringde till mig och grät och i princip sa att du ville ta livet av dig... Jag vet det och det är allt som betyder något för mig.

Idag satt jag, min mor och min lillebror och pratade i bilen. Dem pratade om självförtronde och självskänsla. Jag lyssnade på dem ett bra tag. Dem kom fram till att jag tydligen i våran familj har bästa självförtronde och självkänsla. Jag vet inte sa jag då, men då sa min bror något som gjorde mig glad. - Fanny, alla tjejer är missnöjda med sin kropp hur fina dem än... och jag vet att det är de du är. Då menade han på att du är så jävla säker på allt annat så det är liksom ingen som bryr sig! Han gav mig ett nytt sätt att se på saken!